Känner mig nästan patetisk!

Vilket jäkla humör jag har nu. Daniel gör det bra som står ut med dessa humörsvängningar.
Igår när jag kom hem på kvällen efter att ha umgåtts med Mattias, så var tvn i vardagsrummet ockuperad av Daniel och hans kompis Roger och jag sa att jag ville fortsätta se på en film som jag inte såg klart på igår, för jag somnade som vanligt, så gick inte det just då, så jag slängde in maten jag köpt i frysen och kylen och kastade kläderna som jag shoppat rakt in i väggen och skrek att då drar jag minsann härifrån med gråten i halsen.
 Satte  mig i bilen och åkte runt och grät i nästan en timme, telefonen ringde och sms efter sms men jag kände att just då så orkade jag inte prata med någon.

 Åkte in på jobbet och tog en kopp te och lugnade ner mig innan det var dags att åka hem tills middagen var klar. Jag hatar att gråta varje dag över små saker som egentligen inte spelar någon roll, men just nu spelar det stor roll. HORMONER!!!!!!!

Nu ska jag åka och jobba. Hej då!