Tankar!

Sitter här på jobbet och har tagit mig en liten kvällsrast. Vet inte hur jag ska börja, men det finns en irritation inom mig som vägrar ge med sig. Den har väl hängt med sen slutet av sommaren 2011, då livet vändes lite upp och ner. Människor kommer och människor går. Jag vet att vissa av er läser min blogg och nu är det på tiden att ni får er en känga. Jag blir så fruktansvärt less på att ni ska lägga er i mitt liv, när ni själva är dem största kålsuparna. Det är nästan så man måste skratta. Sopa rent framför egen dörr, innan ni börjar babbla vitt och brett om andra människors liv. Och sluta för fan att ljuga för de som ni anser är era vänner, så dem blir sårade, bara för att ni vill slänga skit på en annan människa. Jag är så glad att jag inte är med i ert tragiska umgänge, där dagligt skitsnack och kappvändning verkar vara en av de starkaste byggstenarna. Ni är människor över 25 plus. Är det inte dags att växa upp och se om sitt eget?

Och lämna mig ifred, tack!