Att blotta sig själv!

Jag vet inte vart jag ska börja,men jag har för första gången i mitt liv drabbats av en panikattack och det är bland det läskigaste jag har varit med om någonsin.Så många känslor som ligger och bubblar i kroppen och ibland blir det kollisioner.

Jag blev ledig idag,så jag åkte faktiskt upp till mamma i Sundsvall,dels också för att jag har en fet stor spricka på framrutan på bilen och är rädd att den pajar vilken sekund som helst och sen är det massa annat tjafs med bilen,så jag tyckte att jag kunde åka upp hit.

Oftast brukar mina resor hit alltid ha ett slags "budskap" eller vad jag ska kalla det för,men jag känner ofta på mig saker som jag inte riktigt vet vad det är,men jag litar på min magkänsla,och det var väldigt skönt att inte vara ensam den tiden som attacken höll i sig.Jag känner mig fortfarande helt tom,orkeslös,le men samtidigt så är jag så lättad,för det här kommer hjälpa mig att strukturera upp det som är tänkt.

Nog om detta innersta för den här gången.Och jag säger "krya på dig" till mig själv.

Kram!