enerverande

är bara förnamnet,men man kanske ska vara glad att man har folk som bryr sig om en.Hade nyss ett snack med pappa och då började vi att tjafsa över telefon.Han tycker att jag har tagit alldeles för lätt på livet den senate tiden och inte har tagit sånt med jobb och studier på allvar.Jag vet att jag inte har jobbat egentligen sen i mars,men vad ska man göra,när man inte har fått ett vettigt jobb då?Jag har nyss fått ett jobb som jag älskar och trivs jättebra på och sen har jag fått ett extrajobb också,som jag snart ska börja på?Vad begär han,att jag ska jobba 300 timmar/månad.Bara för att han jobbar ihjäl sig,ska jag också göra det?Jag vet att han bara vill väl och att han vet att jag har mått dåligt under en period,då jag var arbetslös.Nu har jag även tagit tag i att söka in till en distansutbildning för att höja en del betyg.Nu ska gubben få se vad hans enda barn kan åstadkomma.Och tack pappa för att du bryr dig så mycket om mig.Jag vet att det är många som har föräldrar som inte bryr sig.
Så jag ska väl sluta att klaga.

Och idag är jag hemma från jobbet,jag fick inte komma in idag eftersom jag är sjuk,och kan smitta nån annan i dessa "bacon tider" haha...jag ska bara vila och se till att ta det så lugnt som möjligt i helgen,så är jag på banan igen på måndag.Men nu när jag är hemma så minns jag verkligen hur otroligt trist det var att gå hemma dag ut och dag in.Jag är en person som älskar att jobba och tyvärr kanske sätter jobbet före en del andra saker.Men vill man komma långt så måste man ju satsa också.Därmed inte sagt att ens sociala liv ska stryka med,så det är något som jag får "jobba" på.